Start 18:15. Ingen rusning som det kan vara ibland och ganska många hängde med första kilometern. Sen var vi tre som slog följe fram till ca 4 km och jag låg fram tills dess i rygg på de två andra. Kände dock att det gick lite väl snabbt men bestämde mig någonstans att jag ändå skulle försöka hänga med i 5 km och därefter släppa om det fortsatte att gå lika fort. Efter 4 km kändes det som tvåan framför mig tappade lite varpå ettan fick en liten lucka. Gick förbi och la mig på andra plats men försökte inte heller jag följa ettan. Sprang ihop med trean ytterligare någon km samtidigt som ettan sakta men säker utökade luckan gentemot oss. Var lite lätt sliten men kände att farten var hanterbar. Fick känslan av att han bakom mig var mer sliten än jag. Hans flås hade en helt annan frekvens. Försökte därför trycka lite extra på den långa lätt uppförslutande grusvägen upp mot Karlslunds herrgård. Kände att jag fick en liten liten lucka. Fortsatte sedan att sätta in stötar lite här o där (framförallt vid motlut) med minimala fartökningar. Tittade aldrig bakåt med hörde att luckan växte.

Sprang i mål på en andra plats på tiden 33:41, knappa minuten bakom ettan orienteraren Filip Dahlgren (32:50) och ca 14 sekunder före trean Erik Berzell. Kan ju numera också stoltsera med att ha sprungit ett lopp och kommit före legendaren Erik Anfält (som slutade fyra på 34:30), ska dock sägas att han inte hade några bra förutsättningar då han sprang med känningar av hälsporre och att han efter dagens lopp bestämde sig för att han nu skippar Stockholm maraton om drygt 2 veckor

Vann en övernattning för två på Scandic hotel. Najs! Fick också dela picknick-kasse med Ulf och hans lag. Tack för det!

Tack Stefan för äventyret och bästa peppen

Siktet var inställt på att utmana mitt eget blygsamma rekord på 38:28, kände att jag hade form och tempo i kroppen från 5 km-loppet senast (2:a April). Sagt och gjort så började vi progressivt men efter 2 kilometer kände jag att jag fick kämpa för varje meter kändes det som och kändes inte som jag kom upp i tempo och såg ut att ligga på 3:55-tempo mest hela tiden, tanken var att springa ca 3:50. TROTS att jag hade Putte som lotsade mig och tog vind, peppade och uppmuntrade mig. Hade inte riktigt dagen men jag kämpade och slet och försökte tänka på teknik, hålla någorlunda tempo och nånstans slarvade jag bort löparglädjen, jag hade ställt för höga krav på mig utifrån förutsättningar och att jaga pers det första en gjorde på ett 10 km-lopp var dumt. Glädjen bör komma i första hand. Kilometrarna bockades av en efter en ändå men utan Putte hade jag kanske [antagligen] brutit eller inte kämpat på samma sätt. Men en kilometer kvar var jag relativt slut men orkade spänna bågen och fick till en bra spurt och där kom glädjen tillbaks, trots att klockan visade på 38:36 (8 sek från rekord) men officiella tiden blev 38:43 (15 sek från rekordet) så dödade det inte glädjen, rörelseglädjen och löparglädjen Jag var nöjd och fick ut det som kroppen hade för dagen, glad att ha genomfört 10 km på i alla fall min tredje snabbaste tid. Ska försöka komma tillbaka till löparglädjen och inte ställa för höga förväntningar eller inre “krav”, mer träningstävla utan att jaga rekord och va i storform till loppen.

Senare i sensommar/höst är planen att göra comeback på ännu en skräckdistans då jag brutit mina två senaste halvmaror,som var för många år(!) sedan. Over and out!
/Blixten

För pulsen var hög även med snigelfart i den backiga terrängen så klockan varningsurrade mest hela tiden att ta det lite lugnare. Kanske berodde det på att jag tidigare under veckan känt mig lite förkyld eller så är det bara så det är. Med runt spåret var även bror Kenneth som höll jämna steg med mig eller så var det tvärt om Summan av kardemumman så blev det en perfekt uppladdning inför nästa helg…

Min blogg:
Talludden Trail 8 km

För att få springa så långt som möjligt anmälde jag mig min vana trogen till den längsta (och svåraste) banan i den öppna motionsklassen, ”Svår 10”.

Hade en bra dag i skogen. Plockade de tre första kontrollerna utan problem. Gjorde ett bra vägval under den långa sträckan till kontroll 3. Hamnade sedan i rygg på en ”riktig” orienterare som dessutom var löpstark. Fick draghjälp till kontroll 4, 5, 6 och 7. Blev sedan ifrånsprungen i skogen på väg till kontroll 8. Bommade sedan lite på kontroll 9. Hade tänkt att springa säkert och siktade på beståndsgränsen väster om kontrollen men tappade bort min distansuppfattning och blev inte uppfångad som jag tänkt. När jag sedan sprang ut i sluttningen på skrå lite på måfå utan att riktigt veta om kontrollen satt ovanför eller nedanför min position var det mest tur att jag lyckades se den på avstånd. Men facit i hand hade det nog varit smartare att bara ta ut kompassriktningen och springa rakt på då skogen i hela sluttningen ändå var så pass gles att den erbjöd väldigt bra översikt och att det nog inte skulle vara lika svårt som jag trott att hitta till just rätt sten. Hade sedan fortsatt bra flyt till resterande kontrollen. Sträckan mellan kontroll 12 och 13 var en riktig pärla! Drog på rejält och kände mig lite som en flipperkula när jag studsade fram utefter diket mellan kontrollerna. Sprang i mål efter 1:00:25 med den 10:e bästa tiden, 8:26 efter den med snabbast tid.

Detta kan nog ha varit mitt bäst genomförda orienteringslopp hittills, möjligtvis med undantag från en sprint i Åre under Vålådalens 3-dagars som jag sprang för några år sedan, men det var ju å andra sidan en sprint med betydligt lättare orientering. Firade efteråt med fikamys i skogen med Emma o Alvar.